Anslutning är ett vanligt anslutningsmedium för elektroniska ingenjörer. Kontaktens design och produktionsprocess är mer bekväm och flexibel, men minskar också produktions- och underhållskostnader. Här tar vi en titt på anslutningens fördelar.
1. Anslutningsbeläggningskorrosionsskyddsfunktionen. Det första att tänka på vid produktion av kontakter är korrosionsskydd. De flesta av den elektroniska kontakten kontakten med kopparlegering, i den typiska arbetsmiljön för elektriska anslutningar, såsom oxidation, svavelisering, etc., benägna att korrosion. Faktum är att kontaktbeläggningar används för att isolera kontaktens granat från arbetsmiljön för att förhindra kopparkorrosion. Som en viktig funktion av korrosionsskydd är optimering av gränssnittet en övervägande för att välja lämpligt kontaktbeläggningsmaterial.
2. Anslutningsbeläggningar hjälper till att förbättra mekaniska egenskaper. Parametrarna relaterade till mekaniska egenskaper är huvudsakligen faktorer som påverkar beläggningens hållbarhet eller slitage och bindningskraften. Dessa faktorer som ska beaktas är två olika vyer under samma grundläggande effekt, dvs. delning av kalla svetsar vid multi-punktskontaktgränssnitt under relativ rörelse. Viktiga mekaniska egenskaper inkluderar hårdhet, duktilitet och koefficient för friktion av beläggningsmaterialet. Alla dessa egenskaper beror på beläggningsmaterialets inneboende natur och dess bearbetning.
4. Kontakten kännetecknas av plätering av ädelmetaller. Ädelmetallbeläggningar (t.ex. guld, palladium och deras legeringar) är i sig fria från ytfilmen i varierande grad. För dessa beläggningar är metallkontakt vid gränssnittet relativt enkelt, eftersom det bara kräver att kontaktytepartnern rör sig under passformen. För att hålla kontaktgränssnittets impedans stabilt kräver anslutningsdesign att ädelmetallen på kontaktytan ska förbli konstant för att förhindra påverkan av yttre faktorer som föroreningar, basmetalldiffusion och kontaktslitage.
5. Låt kontakten dra nytta av egenskaperna hos vanlig metallplätering. Vanliga metallbeläggningar, särskilt tennlegering, är naturligt täckta med en oxidfilm. Rollen som tennkontaktbeläggning är att detta oxidskikt lätt förstörs vid parning, vilket gör det enkelt att etablera metallkontakt. Kraven i den elektriska kontaktkonstruktionen är att se till att oxidfilmen kommer att gå sönder när kontakten är parad och kontaktgränssnittet inte kommer att oxideras igen under det elektriska kontakten. Re-oxidationskorrosion i slitskorrosion är huvudmekanismen för nedbrytning av tennkontaktpläteringsprestanda. Silverkontaktplätering bör betraktas som vanlig metallplätering så långt som möjligt, eftersom det är mottagligt för korrosion av sulfider och klorider. På grund av den klassiska bildningen av ventiler betraktas nickelplätering vanligtvis som en vanlig metall.